Vår lilla B har på senaste tappat glöden för fotbollen. Det har varit svårt att balansera motivera med att stötta och respektera. Alla har ju dalar och toppar, men att låta honom sluta helt i fotbollen riskerar ju att han får stå i väntelista sen som är typ två år lång. Så det har varit riktig tur att V är tränare, inte för att han har utnyttjat det så någon annan missgynnats, men ni fattar. Det har blivit mer fokus på laganda från vårt håll. Några av B's lagkompisar var och spelade lasertag, och efter cupen härom veckan kom några hem till oss och såg på nån 21-match. När det inte var speltid hoppade alla studsmatta så den mackapären har gjort sitt nu kan man säga! 

Det gick riktigt bra för GIF under cupen. B's lag vann alla sina matcher, vissa var mer spännande än andra. Tror det andra laget förlorade eller om det blev lika i en match, resten var vinster. Man ser SÅN skillnad när de rullar boll snarare än dribbla, då blir det både spännande och mer mål. Känns som majoriteten börjat fatta det. En pojke, vi kan kalla honom Z, är och har alltid varit sviiiiiin duktig. Vi kommer se han på tv om några år. Han är skillad som tusan, driven och man märker inte på plan om han har en dålig dag utan ger alltid 110. Och eftersom han varit så pass duktig så har han ibland valt att inte passa, men under denna cup så berömde V honom om att han passat om och om igen fastän det inte alltid blev så bra och att Z dessutom fått rädda upp situationen. Men att V hade sagt så gjorde Z sååå glad, att nån uppmärksammat och bekräftat. Så dagen efter var han så motiverad till att fortsätta passa mer (är Z's mamma som berättat).

 

Man ser ju inte på bilden att B är låg-motiverad just nu iaf, lagkänslan gör mycket! Igår fick vi filmklipp från en av tränarna att B +tre till badade ute i kalsonger efter en match. Så himla härligt!