Bröstmjölk

Asså modernatur är ju förjävla smart. Jag pratade med BVC idag om G's svamp (som nu är så gott som borta!) och att han är förkyld, stackarns sömn har blivit väldigt störd de senaste dygnet. 
Rådet jag fick till svampen var att hålla det rent och torrt, och att jag kunde smörja in med bröstmjölk. På svamp? tänkte jag. Jaha, se där! Visste att man kunde ha det på utslag osv, så ja varför inte. Hade dock en salva hemma som jag körde på.

Fortsatte sen prata om hans täppta och snoriga lilla näsa. Jag tömde en sån där liten flaska med koksalt under natten men det gjorde typ saken värre. Och vet ni vad rådet blev? Yepp, några droppar bröstmjölk i näsan. Provade det vid nästa amning och det funkade! Helt sjukt! Bättre än nässpray. Han sov ostört och snörvelfritt så gott som hela dan.

Undra ifall bröstmjölk skulle kunna bota cancer, eller typ ta bort det som börjar irritera i min hals... 


Gabriel, Livet | | Kommentera |

B.I.G

Efter att B hade varit på förskolan så åkte vi till Ian och Dennis och hälsade på. G hade inte fått träffa dom än. Vet inte riktigt om idag gills heller för han sov hela tin medan vi var där. Men de fick iaf träffa honom! Lina fick självklart oxå träffa honom, vågade inte åka därifrån förrän hon hade kommit hem från jobbet och fått bebisgosa lite. Man är ju rädd om livet liksom.

G & världens snällaste Dennis

Förut när B & Ian har lekt så har de mer lekt bredvid varandra men inte riktigt med varandra. Har väl nåt med åldern att göra, roligare att upptäcka saker än människor. Men idag lekte de verkligen med varandra! De lekte lite jaga och kurragömma. B gömde sig bakom en gardin och Ian sprang fram och tillbaka och tittade bakom gardinen medan B tjöt Tittut! eller BUUU! 
När de går att lägga upp videos här ska ni få se! 


Benjamin, Gabriel, Livet | | Kommentera |

Mesmamma

Man kan ju säga att jag inte känner att jag gör många rätt med mina barn. Men jag har hjärtat på rätt ställe och vill dom inget annat än väl, och det är ju ändå huvudsaken. 
För dom vill jag vara en stark person och förebild. Jag vill att de ska känna sig trygga med mig som mamma, att jag är en stabil stödpelare och har bra råd om livet. 

Men. Jag är alldeles för rädd om dom för att vara en trygghetspunkt i alla lägen. Vid vissa tillfällen kan jag bevara mitt lugn, som de två gångerna när vi åkt in till akuten med B så har jag varit super lugn. När situationen gått över och allt är bra, DÅ har jag smygit undan från B och hyperventilerat. Då när chocken har lagt sig och det finns tid för sånt.

Vid andra tillfällen blir jag totala motsatsen. Som idag. Allt var frid och fröjd, B sprang omkring och lekte när han snubblade på en mattkant och ramlade in med huvudet i en bordskant. Innan han hann nå golvet så såg jag blodet i ögonbrynet, och det är DÅ jag inte riktigt kan bevara lugnet. Särskilt inte när han slår i huvudet. Och särskilt inte när olyckan är så nära hans ögon. En av mina största rädslor är att han ska göra illa sina ögon och förlora synen. 

Stygn. Hjärnskakning. Tankarna gick till det värsta. Jag ville bara linda in han i en filt och kuta till akuten för röntgen. Men V sa till mig att det var lugnt, samtidigt som han stod och höll största klumpen med papper mot B's ögonbryn. Tackvare det så blev jag lugn(isch) och kunde fokusera på att trösta och hålla B lugn. Istället för att skrämma upp honom.

Fem minuter senare var han som vanligt igen. Åt lite äpple och fortsatte att leka. Medan en annan satt på beredskap om att kasta sig fram som skyddsnät framför allt som fanns. Tur att det blev läggdags en timma senare så man kan koppla av...
Så en stabil stödpelare vid nära-ögat-och-blodiga-lägen kan vi nog stryka. 


Benjamin, Livet | | En kommentar |
Upp