”Lugn” lördag

En kollega frågade igår vad jag skulle göra ihelgen. Den blir lugn svarade jag. Jag skulle nog ha specificerat (åtminstone för mig själv) att det inte var nå speciellt planerat, därav "lugnt". Men jag har ju två pojkar. Två busfrön som vanligtvis är lugna, men idag var dom allt annat än lugna...

Efter frukosten åkte vi till Erikslund för att köpa födelsedagspresent till min mamma och för att pojkarna skulle få klippa sig. Vi beslöt oss för att V skulle åka och köpa present själv och att jag & pojkarna gick till frisören själva. Jag tycker de är lugnare när jag är själv med dom så det var fine. Var lite orolig för hur själva klippningen skulle gå för sist satt de båda i knät på mig, men nu gick det huuuur bra som helst. Var som de aldrig gjort annat! Och frisören var jätte snäll, han frågade mig flera gånger så det inte skulle bli förkort. Och det märktes att han klippt småbarn tidigare. Kan verkligen rekommendera Frisörstugan vid Willys på Erikslund. 150kr för barnklippning dessutom. Svin bra!
(null)
(null) (null)
(null)

Efteråt gick vi över till Godis Grodan och mötte V. Pojkarna fick plocka varsin extra-stor godispåse för att de hade varit så fantastiskt duktiga hos frisören. 

Åkte till mamma efteråt för att fira henne. Min kusin Linda med maken Alex och lilla Charlie var också där. Vi bestämde oss rätt snabbt för att åka och äta lunch på Yum Yum eftersom det var lunchdags, och det var där mina pojkar blev bortbytingar. 
V var inte med då och som jag skrev tidigare så brukar de vara lugnare om jag är själv med dom, men nu ballade båda ur. Jag skyller på lördagsgodiset, de skulle inte fått plocka godis innan maten för B var "inte hungrig på mat" och allt var bara nej. Han skulle inte ha kvar färgen i håret, han skulle inte smaka på maten utan försökte dricka sig mätt. La sig ner på soffan och bara höll på. G var inte så mycket bättre. Han sprang i soffan med skorna på, kröp ner under bordet när jag försökte få B att äta och sprang iväg. De har verkligen aldrig varit på det viset så jag höll på att krevera. Jag skämdes så mycket över att hela restaurangen såg mig som en sån förälder så om inte har "kontroll" på sina barn. Lyckligtvis fick Linda i G lite mat och Alex hämtade han när han sprang iväg. B vägrade äta så vi tog med hans mat i en doggybag. 

Efteråt fikade vi hos mamma. B fick äta av sin mat innan han fick nå fika eller nåt av sitt lördagsgodis, och till slut gjorde han det. Skam den som ger sig... Hoppas jag slipper det tjaffset igen... Troligt.
Vi fikade och umgicks en stund. Nu var pojkarna sina normala jag igen. Mat i magen var det som behövdes för dom, när ska man få dom att fatta det? 
G & B var så fina med Charlie, skulle klappa på honom och ge han nappen. De skulle bli såå bra storebrorsor ;) 
(null)
(null)
(null)

Jag behövde få andas lite så efter fikat tackade vi alla för oss, jag åkte hem med pojkarna till V och gjorde lite ärenden i min ensamhet. Var helt mosig i huvudet. Ett restaurangbesök har aldrig sugit musten ur mig tidigare.. 
När jag kom hem åkte V och jobbade. Nilas kom och lekte en stund innan vi gick hem till honom & hans familj och åt tacos. 
Det räckte för denna lördag. Är helt slut!
Benjamin, Gabriel, Livet | | Kommentera |

Maskros

För ett tag sen var jag så deppad i mig själv att det nästan gjorde fysiskt ont. Vartenda fiber i mig ville bara falla ihop och gråta. Gråta bort känslan av att vara otillräcklig, oduglig och av att vara fast i den känslan när jag i huvet vet att jag inte behöver må så. Jag har ingen anledning till att må så. Det finns ingenting jag egentligen saknar i livet. De viktigaste sakerna i livet har jag turen att ha. Resterande villhöver-saker är en bonus.

Men idag kände jag mig som en power woman. En helt motsatt känsla som jag försökt suga i mig så mycket som möjligt av för jag vet inte när den där andra känslan hoppar fram igen. 
Jag kände genuint att det inte finns nånting som livet skulle kunna kasta på mig som jag inte skulle kunna hantera. För jag är en överlevare. Det har jag redan bevisat för mig själv. Jag är inte beroende av någon, mina ben är starka även om mina dagar kan svaja. 
Jag blickar inte tillbaka i mitt liv med ett leende på läpparna, mitt huvud sänks rätt ofta när det samtalsämnet tas upp. Men idag var jag tacksam för det som varit, för det har gjort mig stark. 
(null)


Livet | | En kommentar |

2,5 år

(null)

Igår var din 2,5 års dag. Min underbara lilla gosas. Du är inte alls den galne Gabbe som härjat vilt som tidigare, sen i somras har du gradvis blivit så lugn. Kan sitta stilla länge och bara vara. Gärna gosa och sitta nära. Det är lyckligtvis ingenting som har förändrats, du är en riktig liten gosing. När du kommer in till oss (mig) på nätterna så kramar du om min hals med dina knubbiga små armar, lägger din gosiga kind mot min och famnar om mig ordentligt innan du somnar. 
Och när du väcker mig på morgonen med kramar och pussar för att du tycker att det är dags att gå upp så spelar det ingen roll hur tidigt det är på morgonen, man kan inte vakna på fel sida då. 

Du är envis till tusen och blir arg som ett bi när det inte blir som du vill. Men oavsett hur arg du blir så vill du alltid kramas med din mamma, även om det är mig som du är arg på. 

Ditt prat har utvecklats fort den senaste tiden, du gör dig verkligen förstådd med allt även om du inte pratar rent. S låter gärna mer som ett T, men jag tycker det är fantastiskt gulligt när du säger "mammat" åt mina saker, eller "pappat" åt Vs saker. 
(null)



Gabriel, Livet | | En kommentar |
Upp