Workmode

I fredags hade vi premiär för Pizzeria Casserole! Ett projekt ICA Grytan startat och jag fick äran att ta mig an det projektet. Kändes (känns) väldigt kul att vara ny in i en sån stor kedja och få ett sånt stort projekt. Myyycket roligt!

Det har varit sjuuuuuuuuuukt mycket att lära sig. Allt från hur man gör beställningar, försöka hålla koll på inköpspriser, göra PLU-koder för alla nya säljande produkter, beställa reklam och bolla idéer med våran reklambyrå, utbilda personal (och mig själv) i hur det kommer fungera med pizzerian i våran butik osv osv osv. Att-lära-listan är oändlig och jag lär mig nya saker varje dag. Tiden flyger förbi, som idag jobbade jag sex timmar och glömde ta rast. På premiären jobbade jag 11 tim och tog 40 minuters rast. Det går i ett! Riktigt roligt! 

Det finns flera "icor" som har en pizzeria, men våran är unik då man kan smaksätta sin egen pizza. Man kan t.ex köpa egna toppings i butiken eller i charken. Kunderna har verkligen tappat hakan och vi har fått massa positiv respons. Sååå kul! Personalen blir nervös och oj:ar sig lite, och jag också för den delen. Men vi är som sagt först med detta och får ta allt som det kommer, går inte att göra på annat sätt. Sånt löser sig. 

Även fast det är väldigt motigt på vissa vis (särskilt med oengagerad personal/kollegor) så är det fortfarande väldigt kul! Jag har kommit på mig själv med att inte ha blivit nervös en endaste gång, som man brukar kunna bli när det är nåt nytt. Men jag har inte känt nåt sånt. Har bara blickat framåt och grävt ned mig i ALLT. Inga pauser utan bara kört, kört, kört. För det är så roligt! Jag trivs som fisken i vattnet med att ha mitt eget, så jag ska åka med denna våg så länge jag bara kan. Och njuta. 

Jobbet, Livet | | En kommentar |

9 månader

De flesta skriver vid denna tid att "nu har du varit lika länge utanför magen som innanför", men det får jag vänta med i 15 dagar till med att kunna säga.

En chillkille från start har du varit. Inge bråttom med nånting, du t.o.m kryper långsamt. Eller kryper och kryper, du har din egen krypstil där du mer skjuter ifrån med ena benet. Hursomhelst, du tar din tid och jäktar inte. Helt rätt tycker jag, man ska inte ha för bråttom med att växa upp. Och du kommer alltid vara min lilla bebis ändå. 

På senaste tiden har du lärt dig klappa händerna. Du äter i stort sätt allt, älskar kokta morötter. Skriksjunger dig själv till sömns fortfarande, jag hoppas verkligen du kan släppa den grejen! Särskilt om nätterna. Jag kan acceptera att man inte alltid kan somna, och du är snäll som sover ca 19-06:30 med vanligtvis ett uppvak. Men tyst bara. Inget skrik-sjung-hummande. 

Mitt lilla underbara unikum. Chillkille. Mammas kille. Som inte är rädd för att höras. Det är du det! 💚

Du blev nio månader igår men då ville inte bloggen fungera... 

Gabriel, Livet | | Kommentera |

B & jag

Det märks mycket på B att jag är borta mycket. Han är väldigt ojämn i humöret mot mig. Säger "inte jobba. Hemma". Vägrar säga hejdå när jag ska gå osv. Det är nå så jävulskt jobbigt så ord kan inte beskriva det jag känner.. Jag är så desperat så jag köper Trisslotter nu för tiden, i hopp om att bli miljonär och kunna vara hemma. Vet inte om man ska skratta eller gråta åt det! Haha!


Så idag (på min lediga dag) har jag & B haft en egen dag tillsammans. Vid 10 lämnade vi V & G hemma och drog till löga och badade. Jag är en riktig badkruka (första gången V såg mig bada så hade vi varit tillsammans 2,5 år), men vad gör man inte för sina barn. 
I drygt en timma badade vi innan det blev dags för mellis. Då fick vi sällskap av två små pippifåglar. B blev så glad. Han gav dom små bitar av ostmacka och ropade efter dom när de försvann. 
Sen duschade vi och gjorde oss i ordning för nästa aktivitet: bio. Dvs B fick tupplura i bilen medan mamma svängde in hemma en snabbis med alla blöta handdukar osv och gjorde sig i ordning lite. 


När jag väckte B så var i ett parkeringshus. Måste vara så förvirrande att få vakna upp på ett annat ställe än där man somnade? 

Vi gick och köpte dricka och bananer innan vi gick till bion. Det var första gången för B att gå på bio. Så mycket att se och ta in! Stora ögon och pratade och inspekterade nyfiket. 
När vi kom in i biosalongen så var vi helt själva. Sånt är ju alltid drömmen när man går vuxna, men nu var det ju lite tråkigt eftersom B inte fick en "riktig" bioupplevelse. Men han tyckte nog det var mysigt ändå. 
Vi var lite tidiga så innan bion började (Alfons) så hann B bli lite rastlös, och gick fram mot duken med sitt pekfinger och frågade om han fick trycka. Sötnosen! Trodde att det var en gigantisk iPad😂 
När filmen sen började satt han som ett ljus och åt sina popcorn. Jag tittade mest på han än filmen. När popcornen var slut så ville han sitta i mitt knä istället. Så himla mysigt! 


Benjamin, Livet | | Kommentera |
Upp