Lever

Som alltid så flyter dagarna på. Rutinerna går vanligtvis som på räls. Avikelsen denna vecka var att B fick feber och var hemma från förskolan tillsammans med V, sen när jag slutade jobbet så kom jag hem och bytte av han.


Man märker verkligen på mitt bloggnade om hur jag mår. Det går liksom i vågor. När jag bloggar mer så mår jag oftast bättre, och när jag bloggar mindre så mår jag sämre. Just nu försöker jag ta tag i varför jag inte mår så bra, men det går inte så bra. Försöker lägga fokus på att vara en bra mamma, men mår man inge bra i sig själv så lyser det nog igenom och den där ”bra mamman” blir inte så bra ändå. 
Men men... får försöka att inte ha så stora krav mig själv. Får acceptera min plats här i världen. Måste acceptera mig själv som jag är.

Ni är mitt liv 

Livet | | Kommentera |

Det är fan en konst

Man kan ju säga att jag har det svårt att slappna av och bara låta saker vara. Jag har oftast nånting i kalendern, små projekt hemma och jobbar en del extra. Sen har jag ju mina två glödande energibollar här hemma på det. Dom borde ju göra så att jag inte orkar bry mig om saker här hemma, att jag inte borde orka vara så extrem. Men det sitter liksom i benmärgen på mig. Jag blir som en blodhund som fått vittring när jag ser nåt halvfärdigt ligga. Det går bara inte.

Att jag utöver det startar små projekt som att måla trappen, rensa garderober, förråd osv är bara dumt. För jag har inte energin till det egentligen, men tar jag inte tag i det så blir det ett stressmoment som kommer gnaga hål i huvudet på mig. Det är ju såååå skönt när det är klart! 
Att jag sen är så jävla dum och ser ett nytt projekt är en annan sak.... 

Natten tills torsdagen blev jag sjuk. Ingen feber men förkyld och kände mig så jävla överkörd, jag orkade knappt lämna sängen. Enda anledningen till att jag gick var för att magen skrek. Så när V hade lämnat pojkarna på fsk så åt jag frukost i soffan, sen vilade jag tills det var dags att hämta hem mina små. På fredagen sov jag ända tills det var dags att hämta pojkarna, jag hade säkert kunna sovit längre men vaknade av alarmet som jag ställde bara för att va på säkra sidan. Trodde inte att jag kunde sova så länge.
Och trots att jag känt mig överkörd dessa dagar så har jag ändå velat fixa med vissa saker "medan jag ändå varit hemma"...

Så idag. När resten av familjen var på dop men jag fick va hemma och kurera mig så fixade jag dessa projekt, för sen inbillar jag mig att det inte finns flera. Jag rensade min garderob (varit på todo listan sen i somras), tvättade 3-4 maskiner, bytte lakan, omorganiserade lite i köket... ja, lite såna där "vardagliga" saker. Mycket vila det blev. 

Vill verkligen lära mig att slappna av och inte stressa upp mig så lätt. Låta saker få vara. Men hur gör man?

Livet | | Kommentera |

Snart 1,5 år

Vad vore livet utan dig? Du är så himla go så man blir helt överväldigad. Du pussas mer än gärna. Kramas gärna och ofta, både med mamma & pappa och med besökare, oavsett om du känner igen dom eller inte. Att kalla dig för Gosas är såååå rätt. 


Du äter mycket men inte allt. Köttfärs är ingen hit, inte heller dill eller gröna oliver. Men du skulle kunna äta en burk med svarta oliver om du fick. 

På kvällen när du ska sova så springer du till din säng och lägger dig själv så fort du ser vällingflaskan. Mysdricker den en stund och när du är klar sätter du dig upp och ger mig den, sen lägger du dig till rätta och somnar. Man skulle nästan kunna tro att du gillar att sova, om det inte vore för att du vaknade vid 5:15-5:30 och vägrar somna om.... låter som du blir misshandlad när man försöker lägga om dig igen. Även fast du skulle kunna sova en stund till så tvärvägrar du. Envis till tusen. Ja, din evishet. Tror inte nån som gått på denna jord kan vara envisare. 
Och nyfiken. De flesta dörrhandtag står rätt upp och stolarna ligger ner på golvet så du inte ska hitta på nåt tok. 

Sen är du mammas pojke. Är vi hemma tillsammans följer du mig överallt. Går jag upp på övervåningen själv står du och skrikgråter efter mig och även fast jag bara varit bort 5-10 sek så jublar du när jag kommer tillbaks, som jag varit borta en vecka. Sen får jag inte ens gå på toa själv, även om du har världens bästa leksällskap så får jag inte gå till ett annat rum och stänga dörren. Och alla heter Mamma enligt dig, förutom storebror. Han heter "Eea."


Gosingen imorse: blöja, pyjamaströja, tovigt och lockigt hår med en stövel, på fel fot. Så underbart söt!

Gabriel, Livet | | En kommentar |
Upp