I fredags var det iaf ingen vanlig fredag. Vår lilla G skulle sova över hos en kompis för första gången. B & hans kompisar har ju sovit över lite då och då, så det är klart lillebror blir nyfiken. 

Precis som första gången när B sov över hos sin kompis så förberedde jag lite mentalt. Sa nåt i stil med "så har du din pyjamas när vi går hem sen" medan vi packade hans ryggsäck, och med "vi" menade jag såklart mig själv, V & B i detta fall. Men så uppfattade inte G det så jag fick sån dumförklarande blick tillbaks, "vadå vi? Jag ska sova kvar där". 

Behövdes inga mentala förberedelser där inte.

Jag, B & V var kvar och åt middag, spelade olika spel osv tills det blev i stort sätt läggdags. Då sa vi hejdå till G som var så himla nöjd, inte det minsta bekymmersam. Väldigt förståeligt då kompisens föräldrar är helt fantastiska! 

När vi kommit hem efter den långa fem-minuters promenaden (där B försökte fälla ner mig i varenda snöhög han såg) så fick vi en bild där G borstar tänderna med de gladaste ögonen. Då kunde jag verkligen somna med ett leende.