14 dagar över

Mmm... såna här lugna stunder kommer man inte få mycket av sen heller. Fantastiskt skönt och avkopplande. 

Livet, Preggo | | Kommentera |

"Lite" gnäll

Tyvärr så gör sig en bild inte saken rättvis, men ni skulle se mina fötter nu. De är sååå svällda, jag har inga fotknölar kvar! Alla mina skor är försmå (t.o.m mina lössittande boots) och fötterna värker som om jag invigt nya partyklackar och dansat hela natten. 
Händerna och fingrarna värker inte, men jag kan inte ha nån klocka för då kapar jag blodtillförseln. 
Och varje söm, på varje plagg skär in i huden. När jag klär av mig på kvällen så sitter sömmarna från tightsen kvar på huden morgonen efter... Okej, lite överdrift där, men sömmarna sitter kvar länge iaf. Samma sak med strumporna. Och få mig inte att börja med bh'n....

Men har man gått över såhär länge är väl detta inga konstigheter. Dessutom, hur skumt det än låter, så går det fysiska att leva med. För sååå illa tycker inte jag att det är (men det är såklart olika för alla). Det jag tycker är jobbigast är det psykiska. Den eviga väntan, att ingenting händer och att man inte vet när nåt kommer hända. 
Förhoppningsvis är väntan snart över! Även fast jag har varit gravid över nio månader nu så är de här övertidsdagarna värst. 


Livet, Preggo | | En kommentar |

11 dagar över, going 12

På fyra dagar har vi varit på förlossningsavdelningen tre gånger. Är riktigt tacksam att vi bor i Sverige och har den sjukvård vi har. Det är väldigt betryggande att vården finns till hands dygnet runt, året om och till största del är gratis! 

I torsdags natt ringde vi FL-avd då knodden inte betedde sig som vanligt. Ni som är vän med mig på instagram/fb såg kanske filmklippet när han rör sig i magen? Han är en riktig fighter på kvällarna, han rör sig och bökar myyyycket i magen varje kväll. Men inte i torsdags. Och när man gått över tiden och han inte rör sig som han brukar så blir man nojjig, så vi ringde FL-avd och fick komma direkt.
De kollade mina och knoddens värden med en s.k. CTG, och så gjorde dom ett ultraljud. CTG'n visade bara bra men på ultraljudet såg de att nivån på fostervattnet låg precis på den nedre rekommenderade gränsen, lågt men fortfarande acceptabel. Men för att va på säkra sidan fick vi en ny tid till lördagen innan vi åkte hem. 

På lördagen blev det CTG'n igen, den visade bara bra värden för både mig och knodden. Ultraljudet visade att fostervatten nivån sjunkit lite, och när de såg knoddens urinblåsa förstod de varför. Det är en törstig liten kille ;) Vilket menas att det kan bli samma mängd fostervatten igen efter att han kissat. Så vi fick två nya tider.

Så idag var vi tillbaks och hängde med CTG'n igen, det är från idag bilderna är tagna. Man måste ju sysselsätta sig med nåt under den där sega halvtimman. 
Barnmorskan sa att värdena är "skolexemplar", och vi får springa där nu bara för att de vill vara 120 på att allt är bra. Bättre med de säkra före de osäkra liksom, och det håller jag absolut med om. 

Imorgon ska vi tillbaka för ett till ultraljud och kolla fostervattnet. Det låter säkert jätte drygt med alla dessa återbesök, men vi har fått höra knoddens hjärtslag varenda gång. Det ljudet tröttnar man aldrig på. Och varje gång vi är på ett ultraljud får vi se honom, vår son. Det är ingenting man heller tröttnar på. Och att varje gång få höra att han mår bra är de bästa orden som finns just nu.


Livet, Preggo | | Kommentera |
Upp