Mammig-stadiet
Vet inte riktigt vad som hänt med min lilla G. Förut har han efterfrågat att få sova borta, hos tex sin bästis eller farmor. Men när han sist skulle sova hos bästisen, för ca en månad sen, som blev lite spontant på barnens efterfrågan. Så ringde han mig vid 23 och var alldeles röd puffig om ögonen och storböla om att han ville komma hem till mig. Åkte direkt och hämtade honom, och mammorna där var minst lika chockade då han tidigare somnat på tre sekunder hemma hos dom. Men vi tänkte att han säkert råkat bli övertrött och då kan man ju bli lite extra känslig.
När vi sen skulle ha vår årliga bröllopsfest skulle G sova hos farmorn, och det blev samma sak igen. Så under festen kilade jag över för att försöka trösta på bästa sätt, för att sen kila tillbaks till festen när G kände att det var ok.
Hann inte vara tillbaka mer än 10 minuter innan han ringde igen. Pratade i säkert 10-15 minuter innan vi la på, men fick snabbt ett sms av farmorn som skrev att han släppt det och var glad. Att det säkert va nå form av "maktspel". Oavsett vad det var så var det otroligt skönt att han kunde njuta av sin kväll med farmorn.
Hann inte vara tillbaka mer än 10 minuter innan han ringde igen. Pratade i säkert 10-15 minuter innan vi la på, men fick snabbt ett sms av farmorn som skrev att han släppt det och var glad. Att det säkert va nå form av "maktspel". Oavsett vad det var så var det otroligt skönt att han kunde njuta av sin kväll med farmorn.
Och så igår då. Efter att B varit borta på cup både lördag och söndag, medan jag varit hemma med fotbolls-bojkottaren till lillebror, så sa jag till V att jag gärna ville natta B. Annars har det blivit standard att jag nattar G och att V nattar B.
Dumt nog blev det ingen förberedelse för pojkarna om det, vilket jag inte trodde skulle behövas. Men det dröjde inte länge förrän jag hörde G gråta för att han ville ha sin mamma. Jag frågade B om han ville följa med så kunde jag natta båda två, men han föredrog att va kvar i sin säng så det blev den vanliga läggningsrutinen. Men vi sa att V oxå gärna ville natta honom så vi skulle göra ett nytt försök kvällen efter (alltså idag).
Under natten var G orimligt på mig. Han var som ett blött plåster som dessutom hölls fast med kardborreband.
Jag minns inte att B var så här mammig i denna ålder, och då var det jag som nattade båda pojkarna. Mammorna på bröllopsfesten sa att deras barn också hade fallit in i en sån här period vid denna ålder. Sen vet jag att barn med NPF har en mer ojämn mognad som kan påverka hur man hanterar förändringar, så eftersom jag primärt nattar G blev det väl jobbigt för honom.
Ikväll kunde V iaf natta G. Jag förberedde honom mentalt både på morgonen och framåt läggningen istället för precis före. Medan jag la B hörde jag hur G & V låg och småpratade lite fint, det värmde verkligen mammahjärtat.