Det är sån skillnad kring läsläxan med G nu och för typ ett år sedan. När de började med läsläxan så kröp det i hela kroppen på honom, så en text kunde ta orimligt lång tid. För han kom på andra saker som han behövde göra, hittade hål i strumpan, pillade på näsan så det blev sår, kolla om det var nån som vi kände som cyklade förbi, se till så hans tv var avstängd, ja, ni fattar! Man blev knäpp på honom. Att sen behöva göra den proceduren varje vecka.....

 

Men på senare tid har det gått så smärtfritt! Hans fina fröknar har valt en enklare bok för honom. Det är mindre text att läsa vilket gör att han ser ett slut. Ett ljus i slutet av tunneln, som motiverar honom till att ta sig igenom det utan distraktioner. Därför "lurar" vi honom lite, och säger att han ska läsa texten flera gånger. T.ex. först tyst för sig själv, sen högt för oss. Sen svarar han på medföljande frågor, och jag kan slänga in nån spontan fråga också. Allt det tar en bråkdels sekund jämfört med tidigare läxläsning. Det blir enklare med att bryta ner saker till delmål helt enkelt. 

Igår var han lite avis på B som hade matteläxa. Han frågade t.o.m. om han fick hjälpa till. Så jag skrev av halva matteläxan som B hade haft veckan innan och gav till G, så satt vi alla tre tillsammans och pluggade. De med varsin matteläxa, och jag till (min första) omtenta.

Matte är bådas favoritämne, och båda frågar sina fröknar efter svårare uppgifter. Så jag är redan chanslös med att försöka hjälpa dom.