Kan det vända snart?
Men jag håller i och håller ut. Gnäller ibland för att få ventilera, få perspektiv och känna att stöd. Idag hade jag stort behov av stöd och få spy ur mig.
Kände igår att jag är överväldigad med livet och plugg. Plugget ska jag fixa, det finns inget annat alternativ. Men när pojkarna var lediga igår för att de hade studiedag och jag skulle rodda med mat, agera fredsmäklare
och plugga samtidigt kände jag att bristningsgränsen var nära. Var väldigt skör på kvällen när jag satte på mig offerkoftan.
Ny dag & nya tag idag. Hade föreläsning på förmiddagen så planerade att åka in tidigare för att läsa på i lugn & ro. Fick dock ett överraskade samtal av min chef, hon var bärare av tråkiga nyheter. Utan att gå in på detaljer så har en felaktig
utbetalning skett, så jag kommer få en faktura i veckan. Keeeewl. Som att det inte räckt med p-bots utgift.
Kom till skolan, letade parkering i ca 45 minuter så blev ingen läsning utan direkt in till föreläsningen. Hann spy ur mig till två kurskamrater som jag boundat med. Ibland räcker det bara att få säga saker högt så lättar det.
In till stan efter föreläsningen för återbesök gällande linserna. Hann tänka att jag har säkert PMS. Det är därför jag är skör, har lite extra mörk syn på saker och mår lite halverts.
Däckade i soffan hemma, kände mig inge vidare. V kom hem och var oxå hängig. Så imorn blir det nog karantän för oss. Om det inte är så att han oxå har PMS....
Fokuserar på mina pojkar när det känns motigt. Jag är SÅ tacksam för dom. De har alltid så mycket kärlek att ge och har alltid öppna famnar för att få kärlek. Dom ger mig styrkan som består i alla väder.