Förra veckan va det motigt att plugga för jag blev förkyld och fick feber. Men vi hade ett grupparbete som en rätt stor del av betyget baserades på. Kortfattat skulle vi kritiskt granska en vetenskaplig artikel som vi hittat/kopplat med en dagspress. Det va jag och två tjejer till i gruppen, vi tre har "hittat varandra" lite och funkar bra ihop. Vi valde en artikel gällande psykopati och hur/om det kan ge tillförlitliga resultat. SÅ intressant!

Fick lite panik av att inte bidra pga sjukligheterna så jag tänkte "bara göra det". Och då kan jag ändå göra det och det. "Jag ska bara". 

Var frisk till själva presentationen som var muntlig. Asså jag hatar sånt. Scenskräck är bara förnamnet. Det var tur att jag skrivit stödord till min del för jag fick black out. Och tur att tjejerna var så förstående och inte hade problem med att jag fick en mindre presentationsdel. 

Vi blev väldigt nöjda över vårt grupparbete och teameffort, särskilt när lektorns genuina reaktion va som eld och lågor. Vi var en av få grupper som inte fick påpekningar/rättelser om användning av begrepp och metoder. Malligt!

Men grädden på moset för mig var sms:et jag fick från en av tjejerna. Hon är så himla fin, hon är sån som tar sig tid för att säga sånt man tänker men inte alltid säger. 

Det var så välbehövligt för mig just då för jag störde på vissa fel jag gjort under arbetes gång och att jag inte presterade lika bra på det muntliga. Det värmde hjärtat helt enkelt.