Då var han tillbaka igen
Första gången B träffade "tomten" var hos Vs moster. De hade bett sin äldre granne komma och dela ut klappar, och det gick jätte bra för han hade ingen mask. Året därpå dock, när vi va hos min faster ärrade han för livet 😂
G var ca åtta månader och sov i Vs famn. Det knackade på dörren och B som då nyligen fyllt två år sprang och öppnade. Och där stod farbrorn med det smälta ansiktet och sa med mörkt stämma "gooood juuul".
B skrek rakt ut och sprang gråtandes emot mig, jag lyfte upp honom och han skakade som ett asplöv. Min fina farmor försökte visa att tomten var snäll och kramade och klappade tomten, men B vågade knappt titta upp. Sån flopp!
När vi sen skulle fira med Vs familj och ha tomte där så ville vi försöka vända på tomtekänslan. Så V tog på sig dräkten men satte bara på sig skägget, ingen mask.
Denna gång sov inte G när tomten kom. Men fastän han sov igen Bs skräckupplevelse så han inte blev påverkad där, så var det en motig upplevelse. B flög till sin farmors famn, men när han sen kände igen rösten och V visade vem som var under skägget så
blev det lättare för båda pojkarna.
B kollar efter farmor, och G försöker väl greppa vad det vita är och hur bara halva pappas ansikte kan va där
Sen dess har vi främst fortsatt med att V är tomten och sagt att han hjälper tomten som har så mycket att göra. För det är såklart att tomten finns! De har tyvärr aldrig haft sån inbiten tro på tomten. Så tråkigt. Ett år försökte vi
med att min fasters gubbe och V satt i soffan, då blev de lite fundersamma. Men inte tillräckligt. Så året därpå var gubbens son tomte. En rätt vältränad människa som fick ha en kudde som mage. Han kanske inte var den mest autentiska
tomten, men vi vuxna höll på att dö av garv då han lät mer som Johan Falk än jultomten. Och pricken över i:et blev när han då sa att tomten älskar små-pojk-kramar 😂 Peddo-tomte!
Så nej. Tomten tror de inte så mycket på. Men den här jävla tomtenissen. Honom tror de på minsann! B pratar så ofta om honom när december närmar sig, hoppas på att han ska komma och busa. Hade hellre sett att de trodde på tomten.
Jag hade tänkt skippa nissen helt i år. Förra året växlade jag ner till adventskorg från nissen med nåt sporadiskt bus, istället för bus varje dag. Men så blev det ju inte. Den där besvikna blicken i Bs ögon är alltför hjärtskärande.
Årets första adventskorg plockade jag spontant ihop innan läggdags. Den taffligaste någonsin: glasyr, juligt strössel och små pepparkakshus.
För att kompensera den taffliga insatsen så blev det lite Nisse-chips också.
