Det är fan en konst
Man kan ju säga att jag har det svårt att slappna av och bara låta saker vara. Jag har oftast nånting i kalendern, små projekt hemma och jobbar en del extra. Sen har jag ju mina två glödande energibollar här hemma på det. Dom borde ju göra så att jag inte orkar bry mig om saker här hemma, att jag inte borde orka vara så extrem. Men det sitter liksom i benmärgen på mig. Jag blir som en blodhund som fått vittring när jag ser nåt halvfärdigt ligga. Det går bara inte.
Att jag utöver det startar små projekt som att måla trappen, rensa garderober, förråd osv är bara dumt. För jag har inte energin till det egentligen, men tar jag inte tag i det så blir det ett stressmoment som kommer gnaga hål i huvudet på mig. Det är ju såååå skönt när det är klart!
Att jag sen är så jävla dum och ser ett nytt projekt är en annan sak....
Natten tills torsdagen blev jag sjuk. Ingen feber men förkyld och kände mig så jävla överkörd, jag orkade knappt lämna sängen. Enda anledningen till att jag gick var för att magen skrek. Så när V hade lämnat pojkarna på fsk så åt jag frukost i soffan, sen vilade jag tills det var dags att hämta hem mina små. På fredagen sov jag ända tills det var dags att hämta pojkarna, jag hade säkert kunna sovit längre men vaknade av alarmet som jag ställde bara för att va på säkra sidan. Trodde inte att jag kunde sova så länge.
Och trots att jag känt mig överkörd dessa dagar så har jag ändå velat fixa med vissa saker "medan jag ändå varit hemma"...
Så idag. När resten av familjen var på dop men jag fick va hemma och kurera mig så fixade jag dessa projekt, för sen inbillar jag mig att det inte finns flera. Jag rensade min garderob (varit på todo listan sen i somras), tvättade 3-4 maskiner, bytte lakan, omorganiserade lite i köket... ja, lite såna där "vardagliga" saker. Mycket vila det blev.
Vill verkligen lära mig att slappna av och inte stressa upp mig så lätt. Låta saker få vara. Men hur gör man?