I.D
När jag är i depressionen så är det oerhört mörkt och tungt. Jag är väldigt bräcklig. Men jag försöker ändå lätta det själv på olika vis men det går aldrig. Min tröst i det är att jag vet att det kommer gå över.
Dessvärre är det lite samma sak när jag har en bra period, jag vet att den kommer gå över. Men jag försöker suga i mig all glädje och minnas känslan tills när den är borta igen, även fast det inte funkar så. För när glädjen är borta så är den
det.
Jag frågade några på jobbet om de hade nå nyårslöften av nåt slag. Jag själv sa att jag bara ska ha mer saker att se fram emot, t.ex att gå på nå events med familjen, kanske nån stå uppare med V eller nån annan kvalitetstidsgrej. Ni fattar. För
sånt gör mig glad och det kanske kan hjälpa I.D. Försöker på alla vis att självmedicinera mig själv.
Då svarade en av tjejerna en så simpel men sååå bra sak. Hon är väldigt mån om sitt yttre. Är duktig på att ta om det genom att göra ansiktsmasker, fixa fransar, naglar osv. Sånt som får henne att känna sig fin och på så vis må bra i sig själv. Men
i år ville hon även ta hand om sin insida och därför börja gå och prata med någon. Inte för att hon mår dåligt på nåt vis utan för att förebygga det och ta tillvara på sig själv på riktigt ända inifrån. Återigen: så simpelt men sååå bra!
DET är någonting jag oxå skulle vilja göra. Iaf prova. För även om jag gör/gjort fransar som hon och mår bra av den känslan så vet jag att den känslan som jag får då bara är flyktig (på mig). Jag vill ha nåt som hjälper mig permanent.
Ta tag i roten av problemet.
Hade jag inte bara sagt och "accepterat" att jag har nån typ av vår/höstdepression tidigare utan tagit tag i det då hade det kanske inte eskalerat till detta. Så lika bra att ta tag i det ordentligt. För jag törs inte
vänta för att se om detta kan eskalera ännu mera.