Än så länge så känns det som att det var ett bra "val" att skaffa barn så tätt. För B är förliten för att bry sig om lilla G. Visst, han kan bli mammig när G ska ammas men får han sitta bredvid och vara lite delaktig så är det lugnt. Och det har successivt avtagit så nu bryr han sig inte när G ska ammas. Nu kan han själv komma helt random och smaka på mig, haha! Smaska på min arm och säga namnam. Är så gulligt!

När han uppmärksammar sig på G så är han väldigt snäll. T.ex så sitter jag mycket på golvet med killarna, och springer B fram och vill kramas med mig så får G oxå en kram. Ger B mig en puss så säger han att "Be" oxå ska ha en. Han har förkortat "Gabbe" till "Be" bara. Har försökt lära han säga "Ga-Be" men han har sitt smeknamn på "lillebo" så då får det va så.
Och får jag en Ding (typ en eskimåpuss) så ska Be oxå ha en.

Men även fast B är storebror så är han fortfarande en liten kille. Så han testar gränser med allt och även med G. En morgon så låg G och lekte med en leksak, och B går fram och ger han en bitchslap. Bara sådär! Jag både såg och Hörde slapen. Stackars lilla G, han blev så ledsen. Och B såg så chockad ut. Försökte trösta genom att ge lillebo leksaker. Även fast det var med flit så förstår han ju inte konsekvenserna, men jag blev glad över hur han reagerade när G blev ledsen. Att han försökte trösta, han kunde ju lika gärna ha sprungit och gömt sig.

Imorse gav han sin lillebo en bil och började leka. Han försökte ta tillbaks bilen efter en stund men man får ju inte ta saker från andra, så då tog han andra bilar och lekte kring G. Som en liten lekstund tillsammans. Mammahjärtat kunde inte bli gladare!