Stackars lilla G! Han råkar då ut för allting känns det som. Iaf i sjukdomar.
Igår fick han lite feber och blev väldigt hängig. Han är absolut en lugn bebis men såååå lugn så att han hänger på mig som en proppmätt koala hör verkligen inte till det normala. Pratade med bvc och vi kom fram till att han är förstoppad och behöver lite hjälp på traven. Så ipren, lactulos och vatten blev det. Hjälpte inte ett skit.
Två gånger under natten vaknade han och var otröstlig, och det har ALDRIG hänt förut. Första gången var mild men andra gången var det ren och skär hysteri, ingenting funkade! Mammahjärnan gick på högvarv om han hade fått öroninflammation, matförgiftning, tarmvred, växtvärk m.m.m.m.m. Jag gick ut på balkongen för att han skulle få frisk luft, det har funkat vid nåt annat tillfälle när han var förkyld och svår att natta om. Men denna gång gick det inte. Stackars grannar... Tur de själva har barn och förstår ens desperation vid såna tillfällen.
Efter en bra stund frågade V om jag testat att amma, och det var ju det jag började med när panikskriket satte igång och min hjärna frös in på sjukdomar så nej, det hade jag inte testat igen. Men det funkade nu iaf. Lite mat och närhet så somnade han igen. Sov oroligt resterande 2-3 timmar men lite sömn iaf.

Blev microlax från apoteket på fm och det gjorde SUSEN! Tyngsta blöjan nånsin brakade han ur sig, sen somnade han (och jag) och sov i två timmar. Fler blöjor blev det under dan och det känns som att för varje blöja så gick febern ned ett snäpp. Aldrig varit så tacksam och glad för en MASSA bajs!

Hoppas jag inte hade några känsliga läsare nu, förstår om ni inte kommer tillbaka isf! Hahaha!