Med G har jag samma mål, men inte alls samma förutsättningar för nu har jag ju en 1,5 åring att ta hand om oxå. Och att gunga sin 1,5 åring medan man ammar sin fem veckors bebis är inte lätt. Att natta sin 1,5 åring medan bebisen är hungrig är inte heller det lättaste. 

Att känna sig otillräcklig är verkligen en dominerande känsla nu, som jag skrivit förut. 

I en veckas tid har jag tänkt att städa. Främst bara att dammsuga och moppa. Men tror ni jag hunnit med det? Nej. Visst har det funnits tid, t.ex när B är på dagis men då har jag prioriterat annat. T.ex laga mat, få ta igen sömn, äta och nu när jag fyllt år att få umgås. Om jag skärper till mig med det, att inte umgås med folk så hinner jag städa. Då slipper V komma hem till ett kaos efter att ha jobbat 56tim på sin första arbetsvecka. 

Ni märker att Maya inte nämns här va? Nä, hon blir liksom bortpriorierad. Bortglömd. 

Visst skrev jag om det där med att känna sig otillräcklig? 

Nu är B hos sin farmor och det är meningen att jag ska städa inomhus medan V röjer utomhus. Men jag kommer ingen vart då G är ett plåster på mig idag. Håller jag i han sover han som en gris, men lägger jag ifrån mig han vaknar han inom fem minuter. Så nu sitter jag här. Ammar för andra gången på två timmar, har bytt blöja och gjort superinlindningen som oftast funkar. Har hunnit dammtorka och fixa golven på övervåningen på tre timmar.

Otillräcklig.