Han är väldigt lustig min lilla minsting. Glad och lustig! För det första så håller han stenkoll på mig, släpper mig inte med blicken. Är som en söt liten stalker. När andra ska hälsa på honom måste jag ibland gå ur hans synfält så han ska ge de andra lite uppmärksamhet.
Men bara för att han följer mig maniskt med blicken så kan inte jag alltid göra det, har ju en storebrorsa att hålla koll på. Så när jag släpper ögonkontakten med han så tittar han bara förundrat på mig, men när jag kollar tillbaka på han och är nära så blir han såååå glad. Ju närmare jag kommer desto gladare blir han, och oftast så får jag ett skratt. Får jag det inte så kittlar jag under fötterna, då kommer det alltid.

Sen när det är grötdags så vill han inte sitta upp. Inte vara i knät heller. Nej nej. Han vill ligga ned och äta. Än så länge har jag bara testat i soffan, men man ska hursomhelst inte ha han i knät. Jag TROR det är för att han vill se en, är inte säker. Går lika bra i babysittern men då studsar det så mycket så det kommer gröt överallt. Lilla lustigkurren! Kul med små egenheter.

Visst syns det vem han fått kinderna ifrån? Haha!