MVC
Men feting tji fick jag! Jag fick snällt gå dit idag. Fick sällskap av både V & B iaf.
Mini är en väldigt livlig liten kille, barnmorskan hade svårt att få lyssna på hjärtljuden för han vägrade vara still. Så det är nog inte han som kämpar emot om att få komma ut, utan min kropp som håller han som gisslan.
Allt såg fint ut. Magen mättes till 37 cm, alla ljud lät fina och mina värden var bra.
Innan vi gick så frågade jag vilken dag den "eventuella" igångsättningen blir, var osäker på om det var dag 14 eller 15 efter bf. Att ha fred/lördag som slutdag har varit mitt ljus i tunneln. Det som får mig att orka när det gör ont, det som får mig att inte bryta ihop när jag blir som rörelsebehindrad och känner mig om en kass mamma.
Hennes svar fick mig nästan att börja gråta. Hon sa att om mina och Minis värden ser bra ut så blir det ingen igångsättning på nån av de dagarna, utan jag kan få vara gravid ytterligare nån dag. Luften gick ur mig. Vadå "ytterligare nån dag?!". Både V och barnmorskan såg nog hur jag blev helt fallfärdig och försäkrade mig om att det bara handlar om nån enstaka dag, inte en hel vecka till. Och att om det sker så är det ju för att Mini mår så pass bra, och det kunde jag väl hålla med om att det var positivt isf. Sen försökte V köra en Vänner-Ross och intala mig att Mini vill vara kvar där inne för att jag har en sån bra mage/bostad och tar hand om han så bra. Och ja, jag reagerade som Vänner-Rachel och besvarade det med en fräsning. Skulle jag få bestämma så hade jag fött igår. Har varit "bombsäker" på den tioende sen vi var på första ultraljudef. Men den där "bombsäkra"-känslan kan ju dra åt.............