B har alltid varit lite av en känslig själ i mångt och mycket. Vissa saker är fullt begripliga medan andra får en att höja på ögonbrynet lite. Som t.ex. att han i regel blir sjuk efter att vi haft kalas. Jag hade kallat det för tillfällighet om det var 2-3 gånger men det blir så efter varje gång han har haft kalas. Och då är han inte den som flänger och härjar heller. 

 

Sen när höstterminen startade började jag märka ett mönster om att han klagade på illa mående och/eller huvudvärk, inte bara kopplat till skolan men absolut mest kring det. Men sen var det nån natt när jag vaknade av att han skrek pga. huvudvärk och att han vid några tillfällen t.o.m. spydde pga. illa måendet. Sätter man ihop alla klossar om hans personlighetsdrag, symptom och ärftlighet så får man en oro. Så det blev en tid hos familjeläkaren, jag beskrev bara översiktligt och försökte att inte beskriva utifrån vad jag tror. Trots det så blev utfallet psykosomatiska symptom och en remiss till BUH. Plus ett recept som skulle hjälpa magen. 

Första BUH mötet var bara jag & V på. Jag ville helst inte ha B med för det skulle kännas som man pratade över huvudet på honom och kanske så frön som han inte ser. Mötet gick jätte bra, var en väldigt pedagogisk psykolog som kändes väldigt kompetent och lugn. 

Andra mötet var det jag & B. Jag observerade mest och blev lättad över hur ärlig B var, iaf utifrån vad jag vet och känner till. Och psykologen var otroligt smart med att nästan börja samtalet om att han mött spelare från Tottenhams fotbollslag, hela Bs kroppsspråk förändrades. 
Jag upplevde att det gick bra, det enda som förbryllade mig lite var att psykologen sa "oro i magen" medan Bs är mer illamående. Vet inte om B riktigt kopplar illamåendet till oro, stress, ångest osv. Så jag försökte bara flika in så det skulle bli mer tydligt, men det blev ändå svårt att få in det mer i praktiken i vardagen för mig/oss.

Efter mötet ville jag boosta upplevelsen så vi tog en gofika. Under tiden passade jag på att försöka fråga lite kring vissa svar osv, t.ex. fick B svara på hur bra han trivs hemma, i skolan och med vänner. Då märkte jag att vännerna fick 9 av 10, så jag frågade vad det berodde på och vad som kunde göra att det blev fullpott istället. "De svär så mycket. Typ i varje mening." Haha! Min lilla svordoms-polis. Om det är största problemet är jag fan tacksam, haha!

 

Mötet därpå var bara två veckor efter, och då psykologen verkade  lyckas ringa in det mesta på B's första möte fanns det inte så mycket att prata om så det blev ett kort möte. Fick lite tips & trix som vi redan använder i vardagen.
Vissa saker psykologen sa gjorde att jag ville sätta på mig en dumstrut och ställa mig i ett hörn, jag pluggar ju det här!! Men samtidigt fattar jag att detta är to close to home och oron tar över det rationella tänkandet. Huvudsaken är iaf att Bs bästa kommer först, och vi har fått värdefulla verktyg till att hjälpa honom.