Tack hoppgungan!

Idag blev jag inringd till ica't klockan åtta, och 8:31 stod jag i kassan jobbade. Rätt grymt gjort va?
Efter jobbet blev det hemgång till mina fina killar. Är sån härlig känsla att få komma hem till dom. Särskilt när B kommer springandes emot en med en kram och G sprattlar och skrattar när han ser mig. Och V's puss är inte så schåpig den heller!

Mys, mellis och sen tog vi en prommis. Hamnade på ica (haha!) så B fick se vart mamma jobbar och handlade lite.
När vi kom hem tog vi fram hoppgungan, och den gjorde verkligen min dag. G är en väldigt lugn kille, väldigt med och pratglad men lugn som en filbunke. Inge ivrig på att stå, krypa eller ta sig fram. Tillskillnad från B som skulle hoppa heeeeela tiden så man fick mjölksyra i armarna.
När vi satte G i hoppgungan så blev han först lite skeptiskt, men sen började han hoppa och tjoa! Han tyckte det var så kul! Och när storebror B kom och kikade och lekte med G så skrattade G så han kiknade! De verkligen LEKTE tillsammans för första gången. Skrattade tillsammans. De var kompisar. Bröder!
Mitt mammahjärta kunde inte hantera alla känslor och jag blev tårfylld (såklart).
Den stunden de hade tillsammans och att jag var med och fick uppleva det, det kommer jag aldrig glömma. Det var verkligen oförglömligt.

Benjamin, Gabriel, Livet | | 3 kommentarer |
Upp