Att leva i gråa zoner och "vi får se hur det blir" är någonting jag ständigt jobbar med, för jag vet ju att man inte alltid kan ha det svart på vitt. 

Just nu är jag inne i en väldigt rastlös period. Vi kan kalla det för en svart period för min kalender är då inte blank. Planeringen går i racerfart för jag tycker livet känns grått och långsamt, någonting jag inte gillar för det känns som att dagarna bara skenar iväg. Jag försöker att fylla mitt liv med minnesvärda dagar med människor jag tycker om, och inte sitta och uggla och låta vardagsrutinerna snabbspola livet. 

Jag försöker kombinera detta med dagar då jag vet att jag kommer vilja ha det lite vitt. Ha en blank kalender, en dag som "vi får se hur det blir". För då är det bestämt  att den dagen är så, då är det okej i min svartvita värld. 

Denna helg är svart. Jag & pojkarna har playdate med Kia lörd och sover över, på sönd ska jag & Mli till Sthlm och se BSB och bo på hotell. När jag kommer hem på måndagen ska jag på Vårruset. Kommande helger har vi en sak varje helg, så det blir en svart dag och en vit. 

En del saker i livet känns rörigt nu och det är för att det är obestämda saker som tiden måste utvisa. Jag blir helt matt av det. Det suger mer energi av mig än vad en blodigel suger blod. 

Ska köpa en spikmatta och lära mig stressa ner för detta ger mig ordentliga stressknölar.