1 år har gått

Jag har nog aldrig sett mig som en känslosam person, inte på det viset att jag har lätt till tårar och blir rörd osv. Men igår hade jag verkligen lämnat den delen av mig, det var min farmors födelsedag och jag grät hela förmiddagen. Tur man jobbar hemifrån så jag kunde sitta och lipa i min ensamhet. 
Flaggade för V att jag var ett känslovrak. Trodde inte jag skulle bli så blödig av en årsdag, för idag är det ett år sen hon blev en ängel och lämnade jordelivet. Ett helt år har passerat sen jag fick se henne, sen jag borrade in min näsa i hennes kind medan tårarna rann. I den stunden när jag skulle ta farväl så ville jag bara fly, jag ville inte ta in verkligheten av att inte få se henne nå mer. Men samtidigt ville jag stanna tiden och sitta där för alltid, jag ville aldrig släppa hennes hand. 

Jag saknar dig till tårar varje gång du kommer i mina tankar. 
(null)