Livet går alldeles för fort, när blev mina bebisar till små pojkar? Det är på dom jag märker att tiden inte väntar på någon. Livet går vidare oavsett om man hänger med eller inte. 

Imorse låg jag & B och snoozade till alarmet. G hade jagat upp V för att gå på toaletten så vi hade sängen för oss själva. Vi kramades, gosade kind mot kind. Pussade varandra på kinderna och på eskimå vis. Min Benjamin sa jag. Och han svarade med Min mamma. 

Det var väldigt motigt att behöva lämna den stunden och göra sig i ordning. Stressfixa dessutom för tiden väntade inte på oss medan vi gosade. 

När jag sa hejdå till mina pojkar fick jag stora kramar, G greppade tag i mitt ansikte för att ge mig ordentliga pussar på båda kinderna också. Hans lilla pussljud är så härligt. Mmmmmuaaa! 

Vid middagen på em kom Kia på besök. Hon hade med både hallon, jordgubbar & vindruvor till pojkarna. Fastän de hade ätit upp hela sin middag så gick det ner utan problem. 

Sen la de pussel. B älskar att lägga pussel, han har börjat lägga 100 bitars pussel, han är grymt duktig. 

G har inte samma ro i kroppen för att kunna sitta så länge. Tidigare (innan middagen) byggde han med plusplus och bad mig vara med, han gav mig bitar i handen och bjöd in till lek. Så byggde vi (han) en lång plusplus-modell så G var igång hela tin. Det är hans melodi. 

Snart fyller han tre år. Min bebis. Som för några veckor sen slutade helt med blöja. Först på dagarna, sen gick det någon vecka bara tills han en kväll sa att han inte ville ha nattblöja heller så då slapp han. Sen dess har han varit utan och det har faktiskt gått över förväntan. Och fort! Var ju vid jullovet som vi gick all in för att bli blöjfri på dagarna. 

Livet går alldeles för fort som sagt..