Brödrakärlek

Eftersom jag är ensambarn så har jag aldrig upplevt hur riktig syskonkärlek är. Hur man ena sekunden kan slå varandra men sen helt olötsligt sitta och kramas och klappas, men nu har jag första parkett på upplevelsen. 

B & G är måna om varandra. Fröknarna berättar hur de söker upp varandra och kramas när de är ute på gården. Eller om den andra inte är ute så frågar de efter varandra. B klappar på G och ser efter honom som en riktigt omtänksam och beskyddande storebror. Fast det är på förskolan. 90% av tiden hemma är det tjaffs om vem som hade leksaken först, vems mamma det är bara osv. Det har blivit bättre på senaste tid eftersom att de blir ändre och G blir mer ett barn än en bebis. Men det största delen av tiden är helt klart bråk. 

Därför uppmuntrar vi oerhört mycket när de är snälla mot varandra och vill vara med varandra. Kärlek & respekt är något vi trycker mycket på.
Så när G härom kvällen var övertrött och otröstlig och bara blev lugn i Bs närhet så poängterade vi det för B, och sen den kvällen har de sovit såhär. 
(null)
Absolut första natten tillsammans, av nån anledning bytte de säng i samma veva som vi sköt ihop deras sängar.

Nu är det fjärde natten. Pandan ska föreställa nå form av "skydd" så de inte rullar över varandra, men de funkar inte så bra. Men det har inte varit nå sura miner. Deras varsina sängar står ihop som en enda stor gemensam säng.
(null)
(null)
När jag nattat dom har jag legat i mitten och njutit av bådas närhet, B lägger sig tätt med kind mot kind. G fipplar lite med mina naglar tills han kommer till ro och lägger sig till slut på mig. 
Att de sover såhär är en dröm som blivit sann för mig. Att de vill ha varandras närhet och känner trygghet där. Mammahjärtat kan inte bli varmare av det.