När de kom med cykeln som de hade utsmyckat med ballonger så blev G så himla glad. Han utbrast "Är den till  meeej?!". Man blev lite rörd av hans genuina lycka. Han ville såklart cykla direkt men den va lite för stor. Typiskt nog. Men vi köpte stödhjul typ dagen därpå och då var han lika snabb på cykeln igen och då gick det så bra. B cyklade bredvid på sin cykel och stöttade, manade till att de skulle race'a och då drog G ifrån. Helt orädd. Ser fram emot promenader med dom två. De kan cykla och en annan kan ta en pw. Ja jag fattar att jag kommer få ropa "håll er till kanten", "se er för" och "stanna vid vägen" så jag blir hes, men låt mig få ha denna bubbla tills dom spricker den åt mig.