Satte upp den så fort den kom, det var strax före läggningen så pojkarna hann inte inviga den. Jag föreställde mig va mysigt de skulle kunna att ha där. Leka kurragömma, bläddra i böcker eller kolla i sina iPads. Bara få dra igen och gömma sig från omvärlden. 

När de vaknade morgonen efter invigde dom den direkt med lek. Mamma du kan inte se oss! sa de och fnissade. Sen hämtades det kuddar och täcken från deras sängar och byggdes på hög, sen satte de sig på högen och då sa det POOW och tygfan gick sönder. Tyget var väl underst i högen på nå vänster och när pojkarna satte sig så blev det för tungt så tyget släppte från snöret som satt fast i taket. 

En natt fick den sitta uppe. En natt. Lagom sorgligt när man längtat efter att få sätta upp en sänghimmel i typ fyra år. 

Ska försöka sy fast det igen, med mina fantastiska sytalanger....