Igår var din 2,5 års dag. Min underbara lilla gosas. Du är inte alls den galne Gabbe som härjat vilt som tidigare, sen i somras har du gradvis blivit så lugn. Kan sitta stilla länge och bara vara. Gärna gosa och sitta nära. Det är lyckligtvis ingenting som har förändrats, du är en riktig liten gosing. När du kommer in till oss (mig) på nätterna så kramar du om min hals med dina knubbiga små armar, lägger din gosiga kind mot min och famnar om mig ordentligt innan du somnar. 

Och när du väcker mig på morgonen med kramar och pussar för att du tycker att det är dags att gå upp så spelar det ingen roll hur tidigt det är på morgonen, man kan inte vakna på fel sida då. 

Du är envis till tusen och blir arg som ett bi när det inte blir som du vill. Men oavsett hur arg du blir så vill du alltid kramas med din mamma, även om det är mig som du är arg på. 

Ditt prat har utvecklats fort den senaste tiden, du gör dig verkligen förstådd med allt även om du inte pratar rent. S låter gärna mer som ett T, men jag tycker det är fantastiskt gulligt när du säger "mammat" åt mina saker, eller "pappat" åt Vs saker.