Försöker igen då
När jag ser de bilderna jag la upp på mig själv då, mina "formcheckar" osv så blir jag stolt över att jag faktiskt har sett ut så. Blir också en morot och ett bevis på att jag faktiskt kan. Absolut att jag
hade mer fritid då så det var lättare på ett vis, men med rätt planering nu så går det.
Jag blev inte bara stolt över mig själv utan även lite ledsen. För jag såg inte min fysik riktigt själv då, jag kände mig inte så som jag såg ut då. Det lustiga är att jag kände mig lika fet, i oform osv som jag är idag. Om bara mitt dåtida-jag
visste hur fin jag faktiskt var.
Träningspassen detta år kan jag räkna på fingrarna, jag älskar att äta hamburgare och unnar mig gott relativt ofta. Så det är inte konstigt att jag är i oform idag. Idag förtjänar jag den känslan, men Mimmie på bilden gjorde inte det. Hon borde ha
uppskattat sina framsteg mer och uppskattat nuet, inte bara blickat framåt på flera framsteg och inte fokuserat på vad som var kvar att förbättra. Kvar att träna "bort" osv.
Leason learned. Denna vecka har det blivit en pw och två träningspass med grännen Elin. Igår tränade vi efter att jag hade nattat pojkarna och idag direkt efter jobbet. Jag föredrog att träna efter nattning så jag får kramas lite med mina pojkar.
Till nästa år har vi anmält oss till Colour Run igen och sen Tjejmilen. Det gäller att göra morötter och sätta mål. Det här ska nog gå bra.
Jag tycker du är mycket finare idag jämfört med bilden 😍 Urseendet sitter INTE bara på figuren. Så det så!!!! Puss bästa ❤️