Projekt rum. Projekt kbt

När jag påbörjar ett projekt så har jag svårt för att inte påbörja ett till. Riktigt svårt. Nu när jag legat helt sänkt i över en vecka så var jag riktigt rastlös. Så på lördagen började jag måla i pojkarnas lekrum. Ett projekt jag velat gjort ett bra tag. Är så less på alla vita väggar överallt, vill få in lite färg. 
V hjälpte mig så linjerna skulle bli raka sen tejpade jag lister och målade. När jag hade dragit de första dragen med rollern så ångrade jag mig. Jag kände hur jag verkligen inte orkade måla egentligen, även fast det inte ens var hela väggarna. Men jag hade påbörjat projektet så det kändes dumt att sluta där och då.

Färgen är en antik blå. Passade självklart på att möblera om lite så får se hur tavlorna ska sättas upp. Ska även sätta upp vita tavellister precis ovanför den blå linjen, så ska några superhjältar som pojkarnas farmor pärlat upp på dom. Kommer bli jätte fint.
(null)
(null)
(null)
(null)
Blev en liten myshörna för pojkarna också. Orkade inte städa till efter att de lekt, är ju mest såhär deras lekrum ser ut ändå.


På kvällen rök jag & V ihop. Båda trötta efter att ha varit sjuka med sjuka barn och V skulle iväg och jobba. Nästan oundvikligt att inte bråka. Mitt projekt var klart, och jag skulle inte starta ett nytt projekt. Trött, sliten och det kliade nå fruktansvärt i kroppen. Den tunga andningen kom. Den som jag inte skulle undvika utan anamma. Trodde inte jag skulle anamma den men det gjorde jag. Grät som sjutton gjorde jag. Med alldeles för mycket känslor i kroppen, känslor som gick emot varann. Det går inte att beskriva. Men jag gjorde det, jag anammade det..

1
Master

Som du skriver är det nog oundvikligt att bli ordentligt osams efter slitsam period när alla är trötta 💕💕