Igår höll mitt mammahjärta på att spricka utav stolthet. Min stora kille började på fotbollslekis! Det var inskrivning, information och fotografering. Ingen fotbollsträning utan några av barnen bara sparkade boll lite random bara. Så när det sen var dags
att åka därifrån så blev många barn besvikna, särskilt B. Han har aldrig sprungit långt ifrån mig förut, har jag vänt på klacken och sagt hejdå så har han alltid sprungit efter mig. Men inte denna gång. Han ville vara kvar och sparka
fotboll minsann. Så detta kommer nog bli riktigt roligt! Ser riktigt framemot kommande fotbollsträningar, att få se min stora kille springa omkring och sparka fotboll. Jag som inte är ett dugg sportintresserad kommer bli den stolaste fotbollsmamman ever!
