Ingen nämnd, ingen glömd

Detta kommer låta väldigt barnsligt, hade jag varit bättre på att formulera mig kanske det inte hade låtit lika larvigt. Poängen hade varit densamma så det spelar väl ingen roll egentligen. 

Jag saknar att ha en bästis. En alldeles egen bästis. Jag saknar en Meredith & Christina-vänskap. 
Min första sån bästis var en klasskamrat. Först var vi bara klasskamrater, sen blev vi några stycken som umgicks intensivt men till sist så stod bara hon & jag där. Hon var den jag kunde ringa dygnet runt. Den jag skulle ringt om jag behövde dölja ett brott. Den som kände mig bättre än mig själv. Som sa till mig när jag gjorde nåt galet. Som alltid fanns där. 
Sen kom gymnasiet. Jag flyttade en bit utanför stan, vi hamnade på samma gymnasium men i olika inriktningar och sakta gled vi isär. Idag har vi ingen kontakt alls. 

Jag har haft många nära vänner som kommit och gått. Och jag har idag också många nära, vissa närmare än andra såklart. Jag är faktiskt lyckligt lottad på det viset. Även om jag vet att vi är nära idag och kanske inte ens hörs av nästa år för att livet är som det är.
Det är faktiskt bara en som jag alltid är säker på att jag kommer ha kvar. Oavsett vart livet tar oss. Vi har känt varandra för länge för att det ens ska kunna va på nå annat vis. Men vi är ingen Meredith & Christina. 
Den tvåsamheten saknar jag. Att ha en Christina, och få vara någons Meredith.

Livet | |
#1 - - Master:

Älskade bästa ❤️

Upp