32

Insåg igår att jag fyller år om en månad. När jag var mindre/yngre och vuxna fick lov att räkna efter hur gamla de var så trodde jag att de drev med mig. Skit fjantiga tyckte jag att de var. Men nu är jag där själv. Pinsamt.
32 år blir jag i år, och jag är faktiskt väldigt nöjd med mitt liv. Jag har kommit tillfreds och känner inte att jag saknar nåt viktigt. Absolut vore det kul att vinna några miljoner eller vaknade en morgon och kunna se sig själv i spegeln naken (eller bikini) och känna att daaaamn va snygg du är! Det vore nice. Men nej, nu känner jag att jag har allt jag behöver. Två alldeles perfekta och friska pojkar. En fantastisk pappa till dom och en helt underbar sambo på köpet. Ett nytt jobb som uppfyller de kriterier jag länge har önskat mig. Vi bor skit bra, har svårt att se oss flytta härifrån. Är liksom ett så himla bra familjeområde, riktigt barnvänligt. Och pricken över i:et så har flera av våra grannar har blivit våra närmsta vänner. Självklart alltid tråkigt att känna att man tappat några äldre vänner som man alltid trodde att man skulle ha, men that’s life antar jag. 
Jag känner mig tillfreds i livet. Det har varit en hel del prövningar och det finns vissa saker att jobba på, men överlag så känns det bra. Det är en bra känsla att inleda sitt 32:a år på.


Livet | |
#1 - - Master :

Du ÄR ju verkligen SNYGG hjärtat och att du dessutom har kommit till ro och trivs med allt känns ju helt underbart. DU, om någon, är verkligen värd det. Ända ut i fingerspetsarna!!!!!!
Puss från din beundrare

Svar: Men huuuur fantastiskt snäll är inte du!!!!😍😍😍😍
Mimmie

Upp