Yoghurtdieten
Jag har kommit in i en antimatfas. Att man är less på den eviga "vad ska vi äta"-frågan är ju en sak, men jag är less på själva grejen med att äta. Skit barnsligt men man äter väl oftast för att man måste egentligen? Är bara ibland som man äter för att man VILL och då är det när man unnar sig eller är bortbjuden. I veckorna är det ju bara ett måste.
Så vore det inte för min underbara V så skulle jag leva på yoghurt och ägg- & kaviarknäcke. Det är simpelt och mättande. Finns det en matlåda kanske jag orkar värma på den, annars så är yoghurt bäst.
Han ser till så att jag äter. Innan jag går till jobbet eller går och lägger mig frågar han om han kan laga nåt åt mig. Hur underbar får man bli?!
Innan jag gick till jobbet idag så slängde han ihop en matlåda till mig, kycklingfärsburgare och sallad. Och så gjorde han kycklingfiléer i ugn som han ska frysa in då han åker till London fredag-måndag. Att barnen äter och vad de äter är lika viktigt för båda så det vet han att jag fixar. Men en själv är ju inte lika viktig.
Sen har jag oxå så tur att Kia kommer och myser med oss fredag-söndag. Då ska vi få planka på fredagen och så står det lasagne och korvstroganoff på helgens meny. Snacka om lyx!
Mannen i mitt liv
❤