För en vecka sen fick B feber. Det märkte vi typ 2 tim innan vi skulle iväg och fira min lilla bästis-farmor som fyllde 80 år. Så B fick bli hemma med sin bästis-farmor medan resten av familjen åkte på lite kalas och uppvaktning.
Sen var det min jobbhelg plus att det var personalfest på lördagen. Jävligt tur för då hörde VLT av sig och ville komma och intervjua, fota och filma lilla mig (okej Pizzeria Casserole handlade det om). Tur man hade partymejket på sig och var redo för en closeup!
På söndagen var det sovdag. Jag tog det lugnt på personalfesten och var hemma i skaplig tid, men var ändå sjuuukt trött. Så jag och min lilla sjukling sov middag ihop. Eller febern var borta men han var fortfarande lite ömklig och så. Istället fick G feber, hoppades på att det var pga att tand nr.7 är på g upp. Fast det var bara en förhoppning såklart...
Måndagen var B frisk och väldigt mammig. Var och varannan minut kommer han med händerna uppsträckta mot mig med sina puppy eyes och låter så liten han bara kan och säger "Mamma. Komma".
Båda pojkarna var väldigt kinkiga så för första gången fick jag vabba. Iaf halvdag, på kvällen jobbade jag. Men hela tisdagen och onsdagen vabbade jag, för då var lilla G tvungen att vara på barnakuten och få hjälp att andas. Förkylningsastman var (är) riktigt hemsk, slemmet täpper igen hans luftvägar oerhört mycket. Är så hemskt att höras hans rossel.
I väntrummet så var det andra barn som rossla mem G var yngst. Och när jag pratade med läkaren som sa (efter typ 5tim där uppe bara på första dagen) att vi fick komma tillbaka om det blir sämre, och jag kontra med att man alltid hoppas på en mirakelkur när man kommer... så svarade hon att det är många barn deras medicin och inhaleringar inte funkar så bra på för att bakterierna har blivit starkare. Så jobbigt att höra med sin bebis i knät som rosslar så högt så man knappt hör vad man tänker. Man kommer in för att hans mediciner hemma inte funkar, så funkar inte dom som läkaren erbjuder heller.
Natten var hemsk för G. Han sov ca 15min i timman för att han hostade så mycket, det spelade ingen roll hur högt upp hans huvud var. Han hosta nästan tills hans spydde, och febern gav sig inte. Så det blev barnakuten igen. Då fick vi eget rum, en annan läkare med en annan behandlingsmetod och allt gick mycket fortare. Bara 3tim var vi där! Ett rekord för våran del. Två av dom timmarna tog G ikapp lite sömn. Väldigt behövligt.
Redan dagen efter blev G feberfri och nätterna har bara blivit bättre och bättre sen dess. Han rosslar väldigt mycket fortfarande men hostar inte lika mycket så det går åt rätt håll. Förutom det så är alla friska i hemmet (peppar, peppar), så nu ska man bara ta igen lite sömn!