Till dopet så köpte jag en ny outfit, och medan jag letade kläder så insåg jag en sak. Jag har en väldigt skev självbild. När jag hittade någonting jag gillade och skulle prova så plockade jag ut två storlekar, en safe och en mindre. Gick och provade och förberedde mig på att inte få igen någonting, men istället fick jag lämna tillbaka det och ta en ännu mindre storlek! Har Sverige ändrat storleken på storlekarna sen sist jag shoppade?! Väldigt roligt iaf! Och det förklarar varför de mesta av mina kläder sitter som... som... jag vet inte vad. Löst!
Men det blir väl så efter att man fått barn. Kroppen förändras. Även fast jag kan ha mindre storlekar nu än vad jag haft på länge så känner jag mig fortfarande som en stor storlek.

Jag kände mig fin på dopet. Det var längesen jag fixade mig lite extra, hade kläder som satt bra och att jag kände mig Fin. Kände mig som jag gjorde förut när man hade lagt lite extratid på sitt utseende, man (jag) mår alltid lite extra bra då. Att inte bry sig alls om sitt utseende är (för mig) ett tecken på att man inte mår så bra som man brukar. Utsidan speglar insidan på flera vis.
Men sen pojkarna kom så har inte jag haft samma tid. Jag lägger fortfarande ned tid men inte lika mycket, för min tid går främst till pojkarna. Har jag haft en dålig natt t.ex så lägger jag typ inte ner nån tid alls, för jag är för trött och min insida bryter ihop.
Jag lägger inte heller tid eller pengar på att hitta kläder till mig själv. Dels för att jag tycker det är jobbigt (känslomässigt) och för att jag hellre spenderar det på pojkarna. Även om jag skulle vilja förnya min garderob lite nu så man kan ha nånting som sitter som det ska så man kan få känna sig lite fin. Men det blir ju så när man får barn, man prioriterar annat. Prioriterar andra små minimänniskor. De som inte bryr sig ett skit om hur man ser ut på utsidan.

Nu har jag nog låtit väldigt ytlig, men för att klargöra så finns det inget som får mig att må så bra som min familj och mina vänner gör. Men vi alla behöver de där små boostarna som lyfter oss ibland. Jag unnar er alla det, och hoppas att ni unnar er det till er själva oxå!