Inget mammapris här inte

De här senaste dagarna med Benjamin och hans växande tänder har varit riktigt krävande. Ja jag vet hur egoistiskt det där lät. Han får stora hörntänder, haft 40 graders feber och mått pyton men jag tycker det är jobbigt. Jag förväntar mig inget mammapris.
Men att vara med nån som gnäller 24/7 om varje grej är frustrerande. Ena sekunden ska han bara sitta i mitt knä, andra sekunden ska han absolut inte vara i mitt knä utan stå själv på golvet men sekunden jag sätter ned han så blir han panikledsen och ska vara i knät igen. Man blir som sagt frustrerad (minst sagt), men man tycker ju mest synd om honom så man låter honom hålla på. Han förstår ju trots allt inte varför han mår som han gör. 
Men igår var jag dum. Jag sa t.o.m till V att jag var en dålig mamma, för jag ville att det skulle bli dags för läggdags för B. Jag orkade helt enkelt inte mer. Jag behövde en paus, få andas och fylla på tålamodet.

Nu ligger han och sover. Lugnt och skönt, inte feberyrandes och vaknar 2-3 ggr/tim. Idag var hans första feberfria dag sen i onsdags, men han har fortfarande varit kinkig. Bara för att febern är borta så gör ju inte tänderna mindre ont. 
Jag kan inte låta bli att titta på honon på babycamen, för jag saknar den lilla drygrumpan. Spelar ingen roll hur dryg han är eller hur frustrerad jag blir, att vara hans mamma är det bästa som finns.

Feberfri och full av energi, då måste det ju bli innebandy match hemma! 

2
Carro

Så känner vi alla iblanf 💖 man är inte mer än människa

Svar: Nä, jag antar det. Men i stunden så känner man sig som världens sämsta! Fast man bara är människa, som du så snällt säger 💗
Mimmie

Festis

Ja du hjärtat, det kommer du känna många gånger. Konstigt vore det annars.
De kan verkligen testa ens tålamod, men man förlåter dem i samma sekund.

Svar: Små barn, små problem..? Vill inte veta hur det blir sen 🙈
Mimmie