Jag är en ooootroligt morgontrött människa. Speciellt när jag börjat 6:45 en lördag... Även fast jag förbereder så pass mycket kvällen innan (har praktiskt taget lagt tandkrämen på tandborsten) så får jag stressa på morgonen.

Så imorse fick jag äta mina frukostmackor i bilen på vägen till jobbet. Frukostmackorna har aldrig varit ett problem för min känsliga morgonmage, allt förutom att få ner den sista tuggan. Den får jag alltid kasta, annars åker den upp.

Så när jag satt i bilen, åt mina mackor i lugn och ro så tänkte jag att påläggen kändes extra goda och att det faktiskt är rätt trevligt att äta frukost i bilen och samtidigt lyssna på radio.

När jag efter en stund påbörjar på min andra och sista macka så påminner jag mig själv om att inte ta den sista tuggan som aaaalltid växer i munnen på mig. Men innan jag ens kommer dit så börjas det. Uppstötningar ända nedifrån magen, och dom går inte att hålla ned. 

Även fast det (såklart) regnar ute så vevar jag ned rutan och kastar ut resten av mackan. Samtidigt får jag en uppstöt som inte går att få ned, så jag spottar ut den också. Men det slutar inte där. Hela min mun fylls snart med uppäten macka och munnen börjar bli en förliten yta för att hålla detta. Jag ligger i ca 100km/h på en motorväg med en endaste fil och vet att det inte blir tvåfiligt om ett bra tag och jag åkte just förbi den sista rastplatsen. Jag får med hjälp av min vänstra hand (!!!!) försöka hålla min gamla uppätna macka (läs: spya) kvar i munnen, tittar i backspegeln om att ingen annan bil kommer och kör med en hand in till sidan med varningsblinkersen på. Stannar bilen och får spottkasta ut spyan från både munnen och handen. Min fina sjal blir ett krigsoffer i detta trauma. 

Förberedd som jag alltid är så har jag lambis våtservetter i handsfacket och tuggummi i väskan. Hinner precis torka av min hand när jag ser en bil komma, så det är bara att torka mig kring munnen och köra iväg. Lämna min spya där på vägen i regnet, och förhoppningsvis så har jag lärt mig nåt av detta i framtiden...