High and lowlowlow

Det kan inte vara lätt att leva med mig. Humörsvängningar till max, dagligen!
I helgen så var vi hos min mysiga kusin Linda,  för hennes sötnos till dotter hade sitt 4 års kalas. Så heeela den dagen var jag så glad. Skrattade, åt en maaaassa gott och myste av att vara i närheten av min fina kusin.
Dagen efter mådde jag illa. Riktigt jävla illa! Frukosten åkte upp och ned, lunchen åkte upp och ned och mitt huvud var en tickande bomb. Jävla sockerrush från kalaset och godisskålen vi hade hemma sen.. Har haft soffläge sen dess, och vad gör man då? Man sover. Tänker. Sover. Tänker. Sover. Tänker. Sover för att slippa tänka. 
Att tänka är farliga saker. Man blir ju deprimerad! Och inte fan kan man tröstmoffa i sig något gott eller. Det kommer jag bara må sämre utav...

Jag orkar inte ligga och tycka synd om mig själv. Är för jävla tråkigt, menlöst och tragiskt... Men jag orkar fan inte ta tag i något heller. Finns iaf inget vettigt att göra här..