Jag trodde faktiskt (och tror fortfarande) att man skulle sluta vara mörkrädd när man blev äldre. Eller vuxen. Även fast jag klassas som vuxen, plus att jag snart blir förälder, så är jag fortfarande lika mörkrädd som när jag var liten. Stackars knodden, jag kommer aldrig våga kika under sängen efter monster... 

När jag var liten så såg jag dock mycket saker i mörkret. Inte bara i mörka vråer utan tavelbilder rörde på sig osv. Det har jag lyckligtvis växt ifrån. Kan oxå vara för att jag sover med hallampan tänd... Nu hör jag "bara" saker och är rädd att nån har brutit sig in. 

Men skulle nåt av det ske så förvarnar ju Maya mig. Förhoppningsvis. Innan hon gömmer sig bakom mig, eller välkomnar inbrottstjuven med sin viftande lilla svans..